fredag 20 mars 2009

Fever Ray



Karin Dreijer Andersson från the Knife har nu förfört mig i två dagar med sin drömska röst och musik. Som ett gammalt fan av Tangerine Dream, Harmonia, Cluster och annan krautrock från 70-talet så gör hon här en skön utveckling på ambient/electronica/new age eller vad det nu kallas.

Det används mycket gamla analoga malande pulserande synthljud och rytmboxar, till en ny modern ljudbild. Allt smälter så jäkla bra ihop. Inte illa pinkat för en som föddes i samma veva som det först begav sig. Fortsätt så här Karin.

http://feverray.com/

måndag 9 mars 2009

Carcass






Carcass gjorde fem stycken mästervärk mellan 1988 - 1995.
Dessa glada vegeterianers fem mästerverk har kommit remastrade med en massa bonusspår och varje CD innehåller extra DVD material, där de inblandade berättar sin del av historien.

Orginalmedlemmarna Ken Owen, Bill Steer och Jeff Walker började som pionjärer i grindcoresvängen, tillsammans med band som Napalm Death. Mike Amott klev in som andra gitarrist på tredje plattan, för att innan sista plattan hoppa av och satsa på sina egna band Arch Enemy och Spiritual Beggars. På sista plattan intar Carlo Regadas Mikes plats.
Sista plattan saknar tyvärr låten Edge of Darkness som följde med på bonus CD-singeln till originalutgåvan.
Tyvärr sprack bandet för tidigt till olika enheter men Jeff, Ken och Carlo fortsatte med projektet Blackstar som hade lite snarlika tendenser med Carcass sista platta.
Har man ingen av dessa plattor så är det bara att införskaffa. Från skivbolaget kan man dessutom beställa en liten ask att samla ihop dem i.
Ken drabbades tyvärr av en hjärnblödning och låg under en längre tid i coma. Han överlevde lycligtvis och kämpar idag vidare med sin rehabilitering. Detta så pass att när Carcass sommaren 2008 gjorde en reunion turné, var Ken uppe och körde ett kort trumsolo till publikens jubel.
Har vi tur, så kanske vi i framtiden får höra nytt material...





söndag 22 februari 2009

Tjejband v/s pojkband

Vad är det som skiljer ett pojkband från ett tjejband? Så fort det bara är tjejer i ett band är det då ett tjejband? Backstreet Boys, Take That och Metallica är ju tre typiska pojkband, vad är det som gör dem till pojkband?
Crucified Barbara är i alla fall ett rock-/metallband med fyra tjejer, Mia, Klara, Ida och Nicki. Deras senaste platta " 'Til Death Do Us Party" är i alla fall en höjdarplatta, med bra låtar, tunga riff, bra produktion med fet ljudbild, men framför allt bra framfört.
Dessa unga damer såg jag första gången för 5-6 år sedan på Rookie i Hultsfred. Redan då insåg jag att de här tjejerna menade vad de gjorde och de gjorde det bra.
Handlar det endast om en attityd och levnadssätt till det man gör, för att man skall tvätta bort tjej-/pojkbands klassifieringen, eller är det endast könstillhörighet som avgör?
För mig är Crucified Barbara ett killband och tusan mycket bättre än Metallica, för Crucified Barbara har attityd och dessutom är de tjejer.

måndag 9 februari 2009

Jämmer och elände


Cramps frontman Lux Interior (Erick Lee Purkhiser) avled den 4 februari han blev 62 år gammal. Jag såg dem på Göta Lejon ca 1986, då han tryckte sitt pekfinger hårt in mellan mina revben och sade "You Got Good Taste" varpå de började spela låten. Lyckan var fulländad.

Cramps rockabilly (eller vad de nu kallar det) har alltid fått mig på gott humör. Deras tolkning av t ex Faster Pussycat från Russ Meyers film Faster Pussycat Kill Kill med bl a Tura Satana har satt stort avtryck i mig och förmodligen i hela rockmusikscenen. De utvecklade en helt egen genre. Tack för allt Lux!



torsdag 5 februari 2009

Bäst i test 2008

Här är min bäst 2008 lista.

1 Enslaved "Vertebrae"
2 Gojira "The Way of All Flesh"
3 Moonspell "Night Eternal"
4 Nachtmystium "Assasins"
5 Amon Amarth "Twilight of the Thunder God"
6 Satyricon "The Age of Nero"
7 Warren Dane "Praises of the War Machine"
8 Keep of Kalessin "Kolossus"
9 Opeth "Watershed"
10 Testament "The Formation of Damnation"

År 2009 har börjat bra, för jag har redan införskaffat de tre förmodligen bästa plattorna för året.
Kreator "Hordes of Chaos", Napalm Death "Time Waits For No Slave" och Cannibal Corpse "Evisceration Plague". Dessa kommer att vara svårslagna, men Lamb of God är på väg med ett nytt alster vilken dag som helst. Får se om de kan mäta sig med dessa mästerverk.

söndag 26 oktober 2008

VADER



Jäpp, jag är lat och bloggar inte så ofta men nu ska det bli skärpning.


På tisdag den 28 oktober är det dags för Vader på Klubben, ett av de bästa dödsmetallbanden. Är det ett band förresten? Efter 25-års jubileet slutade väl alla utom Peter Vader? Ja, då är han väl ett av de bästa enmansdödsmetallbanden. Fast han har ju fått nytt friskt blod i sin kvartett, med Reyash (Supreme Lord), Vogg (Decapitated) och Paul (Soul Snatcher). Så det lär nog bli en hejdundrande konstillation i fortsättningen.



...och så var det Queen som gjort en ny skiva. Varför envisas de med att kalla sig Queen när det endast är Roger Taylor och Brian May som har slagit sig ihop med Paul Rodgers. Varför inte kalla sig Free, Bad Company, The Firm eller något annat...? Jag har aldrig varit något riktigt Queen fans men råkar gilla Paul Rodgers fantastiska röst, så jag införskaffade CDn. Det är ingen metall och jag hör egentligen inget av Queen, det är en helt vanlig rockplatta med bra sång. Några av låtarna är riktigt usla, men helheten är riktigt bra. Bra framfört och sångaren är på topp efter närmare 40 år i branchen.


Avslutningsvis måste jag nämna Klaus Schulzes platta Farscape som han gjort tillsammans med Lisa Gerrard från tidigare bloggnämda Dead Can Dance. Klaus Schulzes musikaliska utveckling har skett varje gång han köpt en ny synt. Skämt åsido så har hans ambientflum gått i olika faser på hans (ca 50 st) skivproduktioner. Alla plattorna tillsammans blir som en enda lång komposition. Nu har han då vänt sig till Lisa som improviserat fram text (?) och melodi, allt i en enda tagning (ingen falsksång här inte). Resultatet är fängslande och gripande. Upp med volymen, lägg dig i soffan, låt regnet smattra mot fönstren, låt dig föras med på en resa. Det är inte målet som är av betydelse, utan här är det själva resan. Precis så som Klaus alltid har velat med sin musik.

tisdag 22 juli 2008

Äntligen DCD på SACD

Julafton mitt i sommaren. Dead Can Dance samtliga plattor släppta på SACD (Superaudio) i papersleevereplikor av originalomslagen på vinyl. Vilket ljud!!! Vilken förpackning!!! Man kan dessutom köpa alla i en box. Nu saknas faktiskt samlingsplattan "A Passage in Time" och låten Protagonist från 4AD's samlingsalbum "Lonely is an Eyesore" bland utgåvorna, men vem vet den som väntar på något gott...

Dead Can Dance bildades i Melbourne 1981 av Lisa Gerrard och Brendan Perry. De gjorde sammanlagt 7 studioalbum, en EP, ett livealbum och en samlingsplatta. På senare tid har även ytterligare en samlingsplatta "Wake" släpps. Bandet splittrades 1998 men sammanstrålades för en turné under 2005. Båda har under tiden gjort några soloalbum, men det är förmodligen Lisa som har haft mest framgång med sin filmmusik till bl a Gladiator.

Har från början fängslats av deras atmosfäriska mörkermusik. I mina örön låter de som en korsning av Mireille Mathieu och Frank Sinatra, som börjat spela mörkerhymner med orientaliska klanger. Ödesmättat och storlaget.

Av deras plattor är "Spleen and Ideal" och "Within the Realm of a Dying Sun" mina absoluta favoriter.








...så det är bara att bege er ut till skivaffären och tömma plånboken, för dessa är ett måste i varje skivsamling.